När vi firade tillväxten på annan ort snodde några jävlar vår tekniska utrustning, men lät trädgårdshandskarna vara. Inte tappar vi modet för det. Dock skall de brinna i helvetet. Under tiden flyr vi till Norge!
Nu bor Dalmatinerna i en liten stuga i Stavanger. Vi lever ett liv i sann kollektivistisk anda. Maten kokas för hela familjen i en lagom stor kastull om kvällen. Vid köksbordet står Hrafnhildurs säng, uppstolpad på kulspetspennor och omtyckt av alla. Jossan bor i klaustrofobirummet därintill. Clara och Emelie i det klarblå tvillingrummet. Hemsökt. Och så finns porrskrubben under trappan där Hanna spenderar sina nätter.
Kulturhuset Tou Scene låter oss bo här. Hos dem skapar vi vidare på verket under två veckors tid. TOU SCENE ER GREIT! Vi repar i den stora lokal där föreställningen sen kommer ta plats. Femton sekunders promenad därifrån sköter vi det administrativa och analyserande arbetet över en kaffe. Storsinta som vi är breder vi säkert ut oss även över detta utrymme när föreställningen ska till att visas. Det diskuteras om vi ska bre ut oss över hela Stavanger. 120 000 invånare med toppklassig graffiti men lätt ovana för dans. We fix it. På två veckor borde vi hinna knacka dörr hos samtliga.
